Det finns många traditioner och florerande ”sanningar” därute om hur bett ska passas in i en hästmun. Exempel är att det ska vara två veck i mungipan, att tjockare bett är snällare, de ska sticka ut 1cm utanför mungiporna och att nosgrimman ska sitta åtspänt så att hästen inte ”lär sig” att lägga tungan över bettet.

Vi undersöker många munhålor varje år, och tyvärr ser vi skador i munnarna (mjukdelar och tänder) orsakade av fel tillpassade bett- och det vill vi hjälpa till med!

Vi är medlemmar i NCEDs internationella bettgrupp* och deltar årligen på internationella hästtandvårdskonferenser och där är nästan alltid uppdateringar och diskussioner om hur man bör (och inte bör) betsla sin häst optimalt. Kollegor delar med sig av både ny forskning och egna erfarenheter, och sedan vi började med betseltillpassning som en del av hästens munhåleundersökning så ser vi inte några skador i våra patienters munnar mer!

Ett bett som är anpassat till hästen skadar den inte i munnen, såvida man inte är våldsam, stum eller hård i kontakten i handen till den. Ett bett som hästen trivs med håller hästen stilla i munnen och söker kontakt till (förutsatt att din hand erbjuder en fin, lätt och mjuk kontakt till hästens mun).

Vi jämför ofta med att  prova skor på oss själva. En sko ska sitta an runt foten – inte glappa eller klämma, den ska vara följsam och passa vår fot. Bara för att vi är två personer med samma skostorlek betyder inte det per automatik att vi föredrar att ha på oss samma typ av sko, för att våra fötter och egna preferenser är olika. Samma gäller för storlek och passform – står vi bid en skohylla fylld av olika skor med vår storlek, så innebär ju inte det per automatik att vi trivs i alla?

Detsamma gäller för hästen! Alla hästmunnar är olika och hästarna föredrar olika saker – så det viktigaste när vi provar nytt bett som borde passa i storlek och form är att ”fråga hästen” – vad tycker den?

Hästen ska inte gapa, lägga tungan över, dra i tyglarna, tugga eller fippla med bettet – det ska ligga stilla och avslappnat i hästens mun. Prova ett bett över några dagar så det hinner belasta munnen.

Om hästen visar symptom – så är det antingen bettet eller handen som behöver ändras – ibland både och.

Det är toppen att göra en betselutprovning i samband med en munkoll då hästen får lugnande – munnen blir då avslappnad (precis som den bör vara även vid arbete) och man kan dra i bettet och känna i munnen hur bettet belastar vävnaderna samtidigt, och känna hur stor plats och form hästens mun har. En del hästar har inte ens plats för tjockare bett än 10 mm, och andra har hur mycket plats som helst. En vaken häst gillar oftast inte att bli pillad i munnen på och kommer gapa och greja, – då är det svårare att prova bett.

På denna sidan har vi summerat lite steg för steg hur vi gör en betseltillpassning och vad som är bra att tänka på, samt delar med oss av lite länkar till filmer och sidor om bett som vi tycker är väldigt bra!

Och vi föreläser gärna om betseltillpassning,
kontakta oss för mer information!

1: Vi brukar börja med (när hästen har fått lugnande efter tandkontrollen) att känna med pekfingrarna mot varandra som ett bett i hästens mun när den är stängd, för att märka hur mycket plats hästen har för att ha ett bett där. Här märks direkt om lanerna i överkäken till exempel trycker mot fingrarna, då kan den inte ha ett rakt bett eller bett med ledade ringar som står uppåt för de kommer orsaka tryck, eller om gommen är låg, ”hård” eller hur mycket tungan tar plats.

Illustration av olika hästars olika plats i munnen, mellan över-och underkäke.

2. Nästa steg är att känna hur eftergivliga mungiporna är och hur mjukt eller hårt bettet ligger mot mungiporna.

Optimalt är att det ligger med mjuk kontakt utan att ”dra” i mungiporna.

• Om bettet är för ”högt” uppdraget så att mungiporna ”smilar” kommer mungipan att klämmas mellan bett och tand vid minsta tygeltag.
• Mungippan är också känslig för tryck och får lätt strypt blodflöde/syrebrist, det visar sig som att mungiporna förlorar sitt pigment och det uppstår vita fläckar där. Över tid förtjockas vävnaden och spricker lättare.
• Dessutom, om hästen alltid har uppdraget bett, blir det som en permanent förhållning – hur ska den kunna känna din eftergift på ett bra sätt då? (Jämfört med om bettet ligger med mjuk kontakt)
• Spänd kontakt i mungipor av sidostyckena kommer också göra att trycket av tränset i nacken är stort – du ska lätt kunna få in fingrar här. Hästen är känslig i nacken bakom öronen och har många nerver i detta område. Ett tryck där ger spänningar, och skulle kunna jämföras som att du själv red med för trång ridhjälm.

Bettet ska alltså ligga med mjuk mungipekontakt, men akta så inte bettet hamnar vid eventuella hingsttänder som kan ge obehag! Du kan känna utanpå kinden var främre kindtanden börjar – du ska helst få plats med två fingrar mellan bettet och tanden.

Två fingrar ska få plats mellan bett och främre kindtand, som kan kännas från utsidan av ansiktet.

3. Nästa steg– bettets längd. Det ska ligga an mot mungiporna utan att klämma, och när du håller det sträckt ska det inte sticka ut på någon sida. Ett bett med rörliga ringar kan härmed nypas, så jag brukar rekommendera fasta ringar.

Är bettet för långt, kommer det ligga mot mungiporna men bli lite ”hängande” inne i hästens mun. Där, i gommen, finns reflexer som har fysiologisk funktion när hästen äter att föra maten mot kindtänderna när det trycker där. Ett bett som trycker där (speciellt om det har stora ledade delar) kommer således orsaka hästen obehag och utlösa reflexerna så att hästen ”flippar” bettet bakåt, så det hamnar mellan kindtändera om och om igen, och orsaka slitage där.

Bilderna visar hur bettet sliter på tänderna när hästen flippat det bakåt (över resp. Underkäke), samt tänder där bett slitit ner dem, vilket är mycket vanligt. Går det långt så är slitaget så starkt så pulpan blottas på tandytan.

Tips på självgranskning av hur man själv håller sin hand när man rider!

Genom att hålla i ett bett när du rider, så kan du själv se hur mycket din hand rör sig. Lika mycket rör det sig framme i hästens mun!

Du kanske tror att du är stilla, för att din hjärna tror det,
testa detta och få ”facit”!

(Foto: Heidi Nielsen)

Film på när hästen flippar bettet. Detta blir en ”olat” som kan behöva brytas med oledat bett som ligger utan att trycka i sig självt.

4. Övrigt om betsling:

-Bra att tänka på:

Använda huva: kanske behöver din häst huva mot flugor eller på tävling – tänk då på att anpassa huvudlaget, annars kommer det sitta mycket tightare runt hästens huvud och mun!

-ett tredelat bett bör ha de ledade ringarna så att de blir ”liggande” mot tungan, inte stående- då kommer de trycka onödigt hårt mot gom och laner. Känn med fingret mellan gom och de ledade ringarna när hästen har munnen stängd. Trycker det någonstans? Ta i tyglarna i den riktning de normal är när du rider – hur belastar det nu?

På fotona illustrerar jag hur jag menar. På andra bilden är det det översta bettet som har ledade ringar som blir liggande i hästens mun, alltså det bett som är bäst.
Bra att tänka på när man köper tredelat, då jag inte är säker på att bettillverkarna har gjort det.

Ett mycket fint och bra bett för de flesta hästar, nytt från 2024 från Hööks!

Raka/oledade bett: klämmer inte, men kan om det är för långt glida i munnen, och det blir som en ”gungbräda” mot hästens laner i underkäken. Ju bredare ju mer ”häv” i sidorna, och kan då med mindre kraft i tygeln ändå utöva stora tryck i hästens mun. Jämför att gunga gungbräda med ett barn! Ju längre ut barnet sitter så kan det bli lika ”tungt” (tryck) som du själv som vuxen.

I tighta hästmunnar kommer ett oledat bett trycka mot gommens sidor också, så det får gärna vara lite svagt bågformat. En bra ”kompromiss” är de raka roterande betten, som ligger mycket mer stilla i hästmunnen än de helt raka. (Foton vid steg 1).

– märk om din unga häst har så kallade vargtänder, Dessa sitter som små ”knoppar” framför främre kindtänderna i överkäken vanligtvis. Vargtänderna kommer när hästen är ungefär 6 månader gammal och bör opereras bort innan hästen ska börja med bett i munnen så de inte skapar obehag.

Vargtänderna är de små plopparna framför främre kindtänderna i överkäken på denna bild.

-Hästar som lägger tungan över bettet (yngre hästar oftast) vill återskapa det vacuum de får när de suger upp tungan i gommen (det får svalget att utvidgas så att de kan optimera luftflöde när de andas, en häst kan enbart andas via näsan). Ett bett som tar stor plats eller som stör detta vacuum kan hästen uppleva som obehagligt, läs mer om detta i denna väldigt intressanta artikel:

https://hastvalfardsgruppen.wordpress.com/det-ar-dags…/…

Om Hävstångsbett: dessa ska ha ”aktiv” kedja, och inte vara ledade. Ett ledat hävstångsbett kommer klämma ihop kinderna och det får inte den effekt man vill ha (en häst som lyssnar bättre). Dessa bett ska man inte ha om man är oerfaren ryttare. Ett exempel på när man vill ha dessa: en häst som normalt sett lyssnar på start/stoppsignaler, men kan bli lite väl yster på uteritter/hoppning så det blir nästan farligt att rida. Man kan då ha dubbla tyglar – och rida med den som sitter i vanliga ringen, och när hästen inte lyssnar tar man tag i den andra tygeln som sitter i själva hävstången. Detta använder man tills man ”får igenom” start/stoppsignalerna igen.

Dess bett belastar även ”framåt,nedåt”, dvs vid tygeltag så hamnar de inte mot kindtänderna, och kan i vissa fall rekommenderas till hästar som behöver avlastning där.

Med ”aktiv kedja” menas att kedjan ska sätta stopp när man rört bettet ca 35-40grader från sitt ursprungsläge. En för slapp kedja ger mer hävstångseffekt och gör ondare på hästens underkäke!

Bilder på bett med port, och de skador de ofta ger på lanerna i underkäken.

Om nack-och sidostycken: nackstycket kommer trycka för hårt om sidostyckena är för korta/drar upp mungiporna, som beskrivet ovan. Om trycket i nacken är högt kan det jämföras med att rida med för trång ridhjälm.

Nackstycket ska inte heller trycka på öronbaserna – öronen ska få plats att röra sig fritt, märk med fingrarna här. Pannbandet får inte vara för kort, då kommer det dra fram sidostyckena så att de ligger mot de känsliga käklederna, försök anpassa så att sidostyckena hamnar en bit ifrån käklederna.

Tänk också på att inte huvudlagets spännen ligger an mot käkleden.

Sidostycke som trycker in på käkleden, samt bild till höger på var den sitter på hästens huvud/skalle.

Om nosgrimmor:

En bra sida som sammanfattar forskning om dem är här: https://s3.amazonaws.com/kajabi-storefronts-production/file-uploads/sites/2147549522/themes/2149559392/downloads/2c1f14-80a-c000-3155-1f5eaafe2a0_PS_Nosebands.pdf

-Kortfattad sammanfattning:

En för hårt spänd nosgrimma enligt ISES/forskningen:

Hur ska nosgrimman sitta då?

Skippa helst ”snokremmen”/aachenremmen. Gapar hästen, fråga dig istället varför och ändra grundproblemet.

Du ska:

Foton till vänster: kraftigt betselöverslitna främre nedre kindtänder av för långt bett.

Mitten: tryckskada på lan i underkäke av stångbett

Höger: svår skada i tandkött framför främre kindtanden, där kom upp benbitar vid rensning. Ett för långt tvådelat bett med för högt tryck i tyglarna har använts.

Vi deltar årligen på internationella hästtandvårds-konferenser och där är nästan alltid uppdateringar
och diskussioner om hur man bör (och inte bör) betsla sin häst optimalt.